Conjugation of avsäga
to renounce, to relinquish, to disclaim Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | avsäga |
Presens
| jag | frånsäger |
| du | frånsäger |
| han / hon / den / det | frånsäger |
| vi | frånsäger |
| ni | frånsäger |
| de | frånsäger |
Preteritum
| jag | frånsade |
| du | frånsade |
| han / hon / den / det | frånsade |
| vi | frånsade |
| ni | frånsade |
| de | frånsade |
Supinum
| jag | frånsagt |
| du | frånsagt |
| han / hon / den / det | frånsagt |
| vi | frånsagt |
| ni | frånsagt |
| de | frånsagt |
Imperativ
| — | frånsäg |
Passiv
Infinitiv
| — | avsägas |
Presens
| jag | frånsägs |
| du | frånsägs |
| han / hon / den / det | frånsägs |
| vi | frånsägs |
| ni | frånsägs |
| de | frånsägs |
Preteritum
| jag | frånsades |
| du | frånsades |
| han / hon / den / det | frånsades |
| vi | frånsades |
| ni | frånsades |
| de | frånsades |
Supinum
| jag | frånsagts |
| du | frånsagts |
| han / hon / den / det | frånsagts |
| vi | frånsagts |
| ni | frånsagts |
| de | frånsagts |