Conjugation of avråda
advise against, dissuade Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | avråda |
Presens
| jag | avråder |
| du | avråder |
| han / hon / den / det | avråder |
| vi | avråder |
| ni | avråder |
| de | avråder |
Preteritum
| jag | avrådde |
| du | avrådde |
| han / hon / den / det | avrådde |
| vi | avrådde |
| ni | avrådde |
| de | avrådde |
Supinum
| jag | avrått |
| du | avrått |
| han / hon / den / det | avrått |
| vi | avrått |
| ni | avrått |
| de | avrått |
Imperativ
| — | avråd |
Passiv
Infinitiv
| — | avrådas |
Presens
| jag | avråds |
| du | avråds |
| han / hon / den / det | avråds |
| vi | avråds |
| ni | avråds |
| de | avråds |
Preteritum
| jag | avråddes |
| du | avråddes |
| han / hon / den / det | avråddes |
| vi | avråddes |
| ni | avråddes |
| de | avråddes |
Supinum
| jag | avråtts |
| du | avråtts |
| han / hon / den / det | avråtts |
| vi | avråtts |
| ni | avråtts |
| de | avråtts |