Conjugation of avrätta
to execute, put to death Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | avrätta |
Presens
| jag | avrättar |
| du | avrättar |
| han / hon / den / det | avrättar |
| vi | avrättar |
| ni | avrättar |
| de | avrättar |
Preteritum
| jag | avrättade |
| du | avrättade |
| han / hon / den / det | avrättade |
| vi | avrättade |
| ni | avrättade |
| de | avrättade |
Supinum
| jag | avrättat |
| du | avrättat |
| han / hon / den / det | avrättat |
| vi | avrättat |
| ni | avrättat |
| de | avrättat |
Imperativ
| — | avrätta |
Passiv
Infinitiv
| — | avrättas |
Presens
| jag | avrättas |
| du | avrättas |
| han / hon / den / det | avrättas |
| vi | avrättas |
| ni | avrättas |
| de | avrättas |
Preteritum
| jag | avrättades |
| du | avrättades |
| han / hon / den / det | avrättades |
| vi | avrättades |
| ni | avrättades |
| de | avrättades |
Supinum
| jag | avrättats |
| du | avrättats |
| han / hon / den / det | avrättats |
| vi | avrättats |
| ni | avrättats |
| de | avrättats |