Conjugation of avkräva
demand from, request from Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | avkräva |
Presens
| jag | avkräver |
| du | avkräver |
| han / hon / den / det | avkräver |
| vi | avkräver |
| ni | avkräver |
| de | avkräver |
Preteritum
| jag | avkrävde |
| du | avkrävde |
| han / hon / den / det | avkrävde |
| vi | avkrävde |
| ni | avkrävde |
| de | avkrävde |
Supinum
| jag | avkrävt |
| du | avkrävt |
| han / hon / den / det | avkrävt |
| vi | avkrävt |
| ni | avkrävt |
| de | avkrävt |
Imperativ
| — | avkräv |
Passiv
Infinitiv
| — | avkrävas |
Presens
| jag | avkrävs |
| du | avkrävs |
| han / hon / den / det | avkrävs |
| vi | avkrävs |
| ni | avkrävs |
| de | avkrävs |
Preteritum
| jag | avkrävdes |
| du | avkrävdes |
| han / hon / den / det | avkrävdes |
| vi | avkrävdes |
| ni | avkrävdes |
| de | avkrävdes |
Supinum
| jag | avkrävts |
| du | avkrävts |
| han / hon / den / det | avkrävts |
| vi | avkrävts |
| ni | avkrävts |
| de | avkrävts |