Conjugation of avgränsa
to differentiate, to delineate, to demarcate Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | avgränsa |
Presens
| jag | avgränsar |
| du | avgränsar |
| han / hon / den / det | avgränsar |
| vi | avgränsar |
| ni | avgränsar |
| de | avgränsar |
Preteritum
| jag | avgränsade |
| du | avgränsade |
| han / hon / den / det | avgränsade |
| vi | avgränsade |
| ni | avgränsade |
| de | avgränsade |
Supinum
| jag | avgränsat |
| du | avgränsat |
| han / hon / den / det | avgränsat |
| vi | avgränsat |
| ni | avgränsat |
| de | avgränsat |
Imperativ
| — | avgränsa |
Passiv
Infinitiv
| — | avgränsas |
Presens
| jag | avgränsas |
| du | avgränsas |
| han / hon / den / det | avgränsas |
| vi | avgränsas |
| ni | avgränsas |
| de | avgränsas |
Preteritum
| jag | avgränsades |
| du | avgränsades |
| han / hon / den / det | avgränsades |
| vi | avgränsades |
| ni | avgränsades |
| de | avgränsades |
Supinum
| jag | avgränsats |
| du | avgränsats |
| han / hon / den / det | avgränsats |
| vi | avgränsats |
| ni | avgränsats |
| de | avgränsats |