Conjugation of avföra
remove, dismiss, discharge Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | avföra |
Presens
| jag | avför |
| du | avför |
| han / hon / den / det | avför |
| vi | avför |
| ni | avför |
| de | avför |
Preteritum
| jag | avförde |
| du | avförde |
| han / hon / den / det | avförde |
| vi | avförde |
| ni | avförde |
| de | avförde |
Supinum
| jag | avfört |
| du | avfört |
| han / hon / den / det | avfört |
| vi | avfört |
| ni | avfört |
| de | avfört |
Imperativ
| — | avför |
Passiv
Infinitiv
| — | avföras |
Presens
| jag | avförs |
| du | avförs |
| han / hon / den / det | avförs |
| vi | avförs |
| ni | avförs |
| de | avförs |
Preteritum
| jag | avfördes |
| du | avfördes |
| han / hon / den / det | avfördes |
| vi | avfördes |
| ni | avfördes |
| de | avfördes |
Supinum
| jag | avförts |
| du | avförts |
| han / hon / den / det | avförts |
| vi | avförts |
| ni | avförts |
| de | avförts |