Conjugation of ära
/²æːra/to honor; to conform to, abide by, act in accordance with (an agreement, request, or the like) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | ära |
Presens
| jag | ärar |
| du | ärar |
| han / hon / den / det | ärar |
| vi | ärar |
| ni | ärar |
| de | ärar |
Preteritum
| jag | ärade |
| du | ärade |
| han / hon / den / det | ärade |
| vi | ärade |
| ni | ärade |
| de | ärade |
Supinum
| jag | ärat |
| du | ärat |
| han / hon / den / det | ärat |
| vi | ärat |
| ni | ärat |
| de | ärat |
Imperativ
| — | ära |
Passiv
Infinitiv
| — | äras |
Presens
| jag | äras |
| du | äras |
| han / hon / den / det | äras |
| vi | äras |
| ni | äras |
| de | äras |
Preteritum
| jag | ärades |
| du | ärades |
| han / hon / den / det | ärades |
| vi | ärades |
| ni | ärades |
| de | ärades |
Supinum
| jag | ärats |
| du | ärats |
| han / hon / den / det | ärats |
| vi | ärats |
| ni | ärats |
| de | ärats |