Conjugation of anskaffa
acquire Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | anskaffa |
Presens
| jag | anskaffar |
| du | anskaffar |
| han / hon / den / det | anskaffar |
| vi | anskaffar |
| ni | anskaffar |
| de | anskaffar |
Preteritum
| jag | anskaffade |
| du | anskaffade |
| han / hon / den / det | anskaffade |
| vi | anskaffade |
| ni | anskaffade |
| de | anskaffade |
Supinum
| jag | anskaffat |
| du | anskaffat |
| han / hon / den / det | anskaffat |
| vi | anskaffat |
| ni | anskaffat |
| de | anskaffat |
Imperativ
| — | anskaffa |
Passiv
Infinitiv
| — | anskaffas |
Presens
| jag | anskaffas |
| du | anskaffas |
| han / hon / den / det | anskaffas |
| vi | anskaffas |
| ni | anskaffas |
| de | anskaffas |
Preteritum
| jag | anskaffades |
| du | anskaffades |
| han / hon / den / det | anskaffades |
| vi | anskaffades |
| ni | anskaffades |
| de | anskaffades |
Supinum
| jag | anskaffats |
| du | anskaffats |
| han / hon / den / det | anskaffats |
| vi | anskaffats |
| ni | anskaffats |
| de | anskaffats |