Conjugation of anhängiggöra
²án.hɛŋ.ɡɪɡ.jœ́ː.rato bring (indictment), press (charges) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | anhängiggöra |
Presens
| jag | anhängiggör |
| du | anhängiggör |
| han / hon / den / det | anhängiggör |
| vi | anhängiggör |
| ni | anhängiggör |
| de | anhängiggör |
Preteritum
| jag | anhängiggjorde |
| du | anhängiggjorde |
| han / hon / den / det | anhängiggjorde |
| vi | anhängiggjorde |
| ni | anhängiggjorde |
| de | anhängiggjorde |
Supinum
| jag | anhängiggjort |
| du | anhängiggjort |
| han / hon / den / det | anhängiggjort |
| vi | anhängiggjort |
| ni | anhängiggjort |
| de | anhängiggjort |
Imperativ
| — | anhängiggör |
Passiv
Infinitiv
| — | anhängiggöras |
Presens
| jag | anhängiggörs |
| du | anhängiggörs |
| han / hon / den / det | anhängiggörs |
| vi | anhängiggörs |
| ni | anhängiggörs |
| de | anhängiggörs |
Preteritum
| jag | anhängiggjordes |
| du | anhängiggjordes |
| han / hon / den / det | anhängiggjordes |
| vi | anhängiggjordes |
| ni | anhängiggjordes |
| de | anhängiggjordes |
Supinum
| jag | anhängiggjorts |
| du | anhängiggjorts |
| han / hon / den / det | anhängiggjorts |
| vi | anhängiggjorts |
| ni | anhängiggjorts |
| de | anhängiggjorts |