Conjugation of angränsa
be adjacent Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | angränsa |
Presens
| jag | angränsar |
| du | angränsar |
| han / hon / den / det | angränsar |
| vi | angränsar |
| ni | angränsar |
| de | angränsar |
Preteritum
| jag | angränsade |
| du | angränsade |
| han / hon / den / det | angränsade |
| vi | angränsade |
| ni | angränsade |
| de | angränsade |
Supinum
| jag | angränsat |
| du | angränsat |
| han / hon / den / det | angränsat |
| vi | angränsat |
| ni | angränsat |
| de | angränsat |
Imperativ
| — | angränsa |
Passiv
Infinitiv
| — | angränsas |
Presens
| jag | angränsas |
| du | angränsas |
| han / hon / den / det | angränsas |
| vi | angränsas |
| ni | angränsas |
| de | angränsas |
Preteritum
| jag | angränsades |
| du | angränsades |
| han / hon / den / det | angränsades |
| vi | angränsades |
| ni | angränsades |
| de | angränsades |
Supinum
| jag | angränsats |
| du | angränsats |
| han / hon / den / det | angränsats |
| vi | angränsats |
| ni | angränsats |
| de | angränsats |