Conjugation of angöra
make landfall Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | angöra |
Presens
| jag | angör |
| du | angör |
| han / hon / den / det | angör |
| vi | angör |
| ni | angör |
| de | angör |
Preteritum
| jag | angjorde |
| du | angjorde |
| han / hon / den / det | angjorde |
| vi | angjorde |
| ni | angjorde |
| de | angjorde |
Supinum
| jag | angjort |
| du | angjort |
| han / hon / den / det | angjort |
| vi | angjort |
| ni | angjort |
| de | angjort |
Imperativ
| — | angör |
Passiv
Infinitiv
| — | angöras |
Presens
| jag | angörs |
| du | angörs |
| han / hon / den / det | angörs |
| vi | angörs |
| ni | angörs |
| de | angörs |
Preteritum
| jag | angjordes |
| du | angjordes |
| han / hon / den / det | angjordes |
| vi | angjordes |
| ni | angjordes |
| de | angjordes |
Supinum
| jag | angjorts |
| du | angjorts |
| han / hon / den / det | angjorts |
| vi | angjorts |
| ni | angjorts |
| de | angjorts |