Conjugation of anföra
state, say, adduce, put forward Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | anföra |
Presens
| jag | anför |
| du | anför |
| han / hon / den / det | anför |
| vi | anför |
| ni | anför |
| de | anför |
Preteritum
| jag | anförde |
| du | anförde |
| han / hon / den / det | anförde |
| vi | anförde |
| ni | anförde |
| de | anförde |
Supinum
| jag | anfört |
| du | anfört |
| han / hon / den / det | anfört |
| vi | anfört |
| ni | anfört |
| de | anfört |
Imperativ
| — | anför |
Passiv
Infinitiv
| — | anföras |
Presens
| jag | anförs |
| du | anförs |
| han / hon / den / det | anförs |
| vi | anförs |
| ni | anförs |
| de | anförs |
Preteritum
| jag | anfördes |
| du | anfördes |
| han / hon / den / det | anfördes |
| vi | anfördes |
| ni | anfördes |
| de | anfördes |
Supinum
| jag | anförts |
| du | anförts |
| han / hon / den / det | anförts |
| vi | anförts |
| ni | anförts |
| de | anförts |