Conjugation of andra
advance, set forth, state Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | andra |
Presens
| jag | andrar |
| du | andrar |
| han / hon / den / det | andrar |
| vi | andrar |
| ni | andrar |
| de | andrar |
Preteritum
| jag | androg |
| du | androg |
| han / hon / den / det | androg |
| vi | androg |
| ni | androg |
| de | androg |
Supinum
| jag | andragit |
| du | andragit |
| han / hon / den / det | andragit |
| vi | andragit |
| ni | andragit |
| de | andragit |
Imperativ
| — | andra |
Passiv
Infinitiv
| — | andras |
Presens
| jag | andras |
| du | andras |
| han / hon / den / det | andras |
| vi | andras |
| ni | andras |
| de | andras |
Preteritum
| jag | androgs |
| du | androgs |
| han / hon / den / det | androgs |
| vi | androgs |
| ni | androgs |
| de | androgs |
Supinum
| jag | andragits |
| du | andragits |
| han / hon / den / det | andragits |
| vi | andragits |
| ni | andragits |
| de | andragits |