Conjugation of adla
/ˈɑːdˌla/to raise to the rank of nobility; to knight, to ennoble. Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | adla |
Presens
| jag | adlar |
| du | adlar |
| han / hon / den / det | adlar |
| vi | adlar |
| ni | adlar |
| de | adlar |
Preteritum
| jag | adlade |
| du | adlade |
| han / hon / den / det | adlade |
| vi | adlade |
| ni | adlade |
| de | adlade |
Supinum
| jag | adlat |
| du | adlat |
| han / hon / den / det | adlat |
| vi | adlat |
| ni | adlat |
| de | adlat |
Imperativ
| — | adla |
Passiv
Infinitiv
| — | adlas |
Presens
| jag | adlas |
| du | adlas |
| han / hon / den / det | adlas |
| vi | adlas |
| ni | adlas |
| de | adlas |
Preteritum
| jag | adlades |
| du | adlades |
| han / hon / den / det | adlades |
| vi | adlades |
| ni | adlades |
| de | adlades |
Supinum
| jag | adlats |
| du | adlats |
| han / hon / den / det | adlats |
| vi | adlats |
| ni | adlats |
| de | adlats |