Conjugation of övervinna
to defeat, to conquer Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | övervinna |
Presens
| jag | övervinner |
| du | övervinner |
| han / hon / den / det | övervinner |
| vi | övervinner |
| ni | övervinner |
| de | övervinner |
Preteritum
| jag | övervann |
| du | övervann |
| han / hon / den / det | övervann |
| vi | övervann |
| ni | övervann |
| de | övervann |
Supinum
| jag | övervunnit |
| du | övervunnit |
| han / hon / den / det | övervunnit |
| vi | övervunnit |
| ni | övervunnit |
| de | övervunnit |
Imperativ
| — | övervinn |
Passiv
Infinitiv
| — | övervinnas |
Presens
| jag | övervinns |
| du | övervinns |
| han / hon / den / det | övervinns |
| vi | övervinns |
| ni | övervinns |
| de | övervinns |
Preteritum
| jag | övervanns |
| du | övervanns |
| han / hon / den / det | övervanns |
| vi | övervanns |
| ni | övervanns |
| de | övervanns |
Supinum
| jag | övervunnits |
| du | övervunnits |
| han / hon / den / det | övervunnits |
| vi | övervunnits |
| ni | övervunnits |
| de | övervunnits |