Conjugation of överträda
to transgress, to violate (a rule), to overstep Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | överträda |
Presens
| jag | överträder |
| du | överträder |
| han / hon / den / det | överträder |
| vi | överträder |
| ni | överträder |
| de | överträder |
Preteritum
| jag | överträdde |
| du | överträdde |
| han / hon / den / det | överträdde |
| vi | överträdde |
| ni | överträdde |
| de | överträdde |
Supinum
| jag | överträtt |
| du | överträtt |
| han / hon / den / det | överträtt |
| vi | överträtt |
| ni | överträtt |
| de | överträtt |
Imperativ
| — | överträd |
Passiv
Infinitiv
| — | överträdas |
Presens
| jag | överträds |
| du | överträds |
| han / hon / den / det | överträds |
| vi | överträds |
| ni | överträds |
| de | överträds |
Preteritum
| jag | överträddes |
| du | överträddes |
| han / hon / den / det | överträddes |
| vi | överträddes |
| ni | överträddes |
| de | överträddes |
Supinum
| jag | överträtts |
| du | överträtts |
| han / hon / den / det | överträtts |
| vi | överträtts |
| ni | överträtts |
| de | överträtts |