Conjugation of överta
to take over Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | överta |
Presens
| jag | övertar |
| du | övertar |
| han / hon / den / det | övertar |
| vi | övertar |
| ni | övertar |
| de | övertar |
Preteritum
| jag | övertog |
| du | övertog |
| han / hon / den / det | övertog |
| vi | övertog |
| ni | övertog |
| de | övertog |
Supinum
| jag | övertagit |
| du | övertagit |
| han / hon / den / det | övertagit |
| vi | övertagit |
| ni | övertagit |
| de | övertagit |
Imperativ
| — | överta |
Passiv
Infinitiv
| — | övertas |
Presens
| jag | övertas |
| du | övertas |
| han / hon / den / det | övertas |
| vi | övertas |
| ni | övertas |
| de | övertas |
Preteritum
| jag | övertogs |
| du | övertogs |
| han / hon / den / det | övertogs |
| vi | övertogs |
| ni | övertogs |
| de | övertogs |
Supinum
| jag | övertagits |
| du | övertagits |
| han / hon / den / det | övertagits |
| vi | övertagits |
| ni | övertagits |
| de | övertagits |