Conjugation of överskugga
to overshadow; to dominate something and make it seem insignificant. Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | överskugga |
Presens
| jag | överskuggar |
| du | överskuggar |
| han / hon / den / det | överskuggar |
| vi | överskuggar |
| ni | överskuggar |
| de | överskuggar |
Preteritum
| jag | överskuggade |
| du | överskuggade |
| han / hon / den / det | överskuggade |
| vi | överskuggade |
| ni | överskuggade |
| de | överskuggade |
Supinum
| jag | överskuggat |
| du | överskuggat |
| han / hon / den / det | överskuggat |
| vi | överskuggat |
| ni | överskuggat |
| de | överskuggat |
Imperativ
| — | överskugga |
Passiv
Infinitiv
| — | överskuggas |
Presens
| jag | överskuggas |
| du | överskuggas |
| han / hon / den / det | överskuggas |
| vi | överskuggas |
| ni | överskuggas |
| de | överskuggas |
Preteritum
| jag | överskuggades |
| du | överskuggades |
| han / hon / den / det | överskuggades |
| vi | överskuggades |
| ni | överskuggades |
| de | överskuggades |
Supinum
| jag | överskuggats |
| du | överskuggats |
| han / hon / den / det | överskuggats |
| vi | överskuggats |
| ni | överskuggats |
| de | överskuggats |