Conjugation of överraska
to surprise (cause (someone) to feel surprise) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | överraska |
Presens
| jag | överraskar |
| du | överraskar |
| han / hon / den / det | överraskar |
| vi | överraskar |
| ni | överraskar |
| de | överraskar |
Preteritum
| jag | överraskade |
| du | överraskade |
| han / hon / den / det | överraskade |
| vi | överraskade |
| ni | överraskade |
| de | överraskade |
Supinum
| jag | överraskat |
| du | överraskat |
| han / hon / den / det | överraskat |
| vi | överraskat |
| ni | överraskat |
| de | överraskat |
Imperativ
| — | överraska |
Passiv
Infinitiv
| — | överraskas |
Presens
| jag | överraskas |
| du | överraskas |
| han / hon / den / det | överraskas |
| vi | överraskas |
| ni | överraskas |
| de | överraskas |
Preteritum
| jag | överraskades |
| du | överraskades |
| han / hon / den / det | överraskades |
| vi | överraskades |
| ni | överraskades |
| de | överraskades |
Supinum
| jag | överraskats |
| du | överraskats |
| han / hon / den / det | överraskats |
| vi | överraskats |
| ni | överraskats |
| de | överraskats |