Conjugation of överordna
superordinate (to make something greater in rank or position) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | överordna |
Presens
| jag | överordnar |
| du | överordnar |
| han / hon / den / det | överordnar |
| vi | överordnar |
| ni | överordnar |
| de | överordnar |
Preteritum
| jag | överordnade |
| du | överordnade |
| han / hon / den / det | överordnade |
| vi | överordnade |
| ni | överordnade |
| de | överordnade |
Supinum
| jag | överordnat |
| du | överordnat |
| han / hon / den / det | överordnat |
| vi | överordnat |
| ni | överordnat |
| de | överordnat |
Imperativ
| — | överordna |
Passiv
Infinitiv
| — | överordnas |
Presens
| jag | överordnas |
| du | överordnas |
| han / hon / den / det | överordnas |
| vi | överordnas |
| ni | överordnas |
| de | överordnas |
Preteritum
| jag | överordnades |
| du | överordnades |
| han / hon / den / det | överordnades |
| vi | överordnades |
| ni | överordnades |
| de | överordnades |
Supinum
| jag | överordnats |
| du | överordnats |
| han / hon / den / det | överordnats |
| vi | överordnats |
| ni | överordnats |
| de | överordnats |