Conjugation of övermanna
to physically overpower (someone) and bring (them) under control Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | övermanna |
Presens
| jag | övermannar |
| du | övermannar |
| han / hon / den / det | övermannar |
| vi | övermannar |
| ni | övermannar |
| de | övermannar |
Preteritum
| jag | övermannade |
| du | övermannade |
| han / hon / den / det | övermannade |
| vi | övermannade |
| ni | övermannade |
| de | övermannade |
Supinum
| jag | övermannat |
| du | övermannat |
| han / hon / den / det | övermannat |
| vi | övermannat |
| ni | övermannat |
| de | övermannat |
Imperativ
| — | övermanna |
Passiv
Infinitiv
| — | övermannas |
Presens
| jag | övermannas |
| du | övermannas |
| han / hon / den / det | övermannas |
| vi | övermannas |
| ni | övermannas |
| de | övermannas |
Preteritum
| jag | övermannades |
| du | övermannades |
| han / hon / den / det | övermannades |
| vi | övermannades |
| ni | övermannades |
| de | övermannades |
Supinum
| jag | övermannats |
| du | övermannats |
| han / hon / den / det | övermannats |
| vi | övermannats |
| ni | övermannats |
| de | övermannats |