Conjugation of överföra
to move from one point to another (concrete or abstract); to transfer, to transmit, to convey, to transport Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | överföra |
Presens
| jag | överför |
| du | överför |
| han / hon / den / det | överför |
| vi | överför |
| ni | överför |
| de | överför |
Preteritum
| jag | överförde |
| du | överförde |
| han / hon / den / det | överförde |
| vi | överförde |
| ni | överförde |
| de | överförde |
Supinum
| jag | överfört |
| du | överfört |
| han / hon / den / det | överfört |
| vi | överfört |
| ni | överfört |
| de | överfört |
Imperativ
| — | överför |
Passiv
Infinitiv
| — | överföras |
Presens
| jag | överförs |
| du | överförs |
| han / hon / den / det | överförs |
| vi | överförs |
| ni | överförs |
| de | överförs |
Preteritum
| jag | överfördes |
| du | överfördes |
| han / hon / den / det | överfördes |
| vi | överfördes |
| ni | överfördes |
| de | överfördes |
Supinum
| jag | överförts |
| du | överförts |
| han / hon / den / det | överförts |
| vi | överförts |
| ni | överförts |
| de | överförts |