Conjugation of överbelasta
to overload, to overburden (chiefly with something abstract) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | överbelasta |
Presens
| jag | överbelastar |
| du | överbelastar |
| han / hon / den / det | överbelastar |
| vi | överbelastar |
| ni | överbelastar |
| de | överbelastar |
Preteritum
| jag | överbelastade |
| du | överbelastade |
| han / hon / den / det | överbelastade |
| vi | överbelastade |
| ni | överbelastade |
| de | överbelastade |
Supinum
| jag | överbelastat |
| du | överbelastat |
| han / hon / den / det | överbelastat |
| vi | överbelastat |
| ni | överbelastat |
| de | överbelastat |
Imperativ
| — | överbelasta |
Passiv
Infinitiv
| — | överbelastas |
Presens
| jag | överbelastas |
| du | överbelastas |
| han / hon / den / det | överbelastas |
| vi | överbelastas |
| ni | överbelastas |
| de | överbelastas |
Preteritum
| jag | överbelastades |
| du | överbelastades |
| han / hon / den / det | överbelastades |
| vi | överbelastades |
| ni | överbelastades |
| de | överbelastades |
Supinum
| jag | överbelastats |
| du | överbelastats |
| han / hon / den / det | överbelastats |
| vi | överbelastats |
| ni | överbelastats |
| de | överbelastats |