Conjugation of öfva
obsolete spelling of öva Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | öfva |
Presens
| jag | öfvar |
| du | öfvar |
| han / hon / den / det | öfvar |
| vi | öfvar |
| ni | öfvar |
| de | öfvar |
Preteritum
| jag | öfvade |
| du | öfvade |
| han / hon / den / det | öfvade |
| vi | öfvade |
| ni | öfvade |
| de | öfvade |
Supinum
| jag | öfvat |
| du | öfvat |
| han / hon / den / det | öfvat |
| vi | öfvat |
| ni | öfvat |
| de | öfvat |
Imperativ
| — | öfva |
Passiv
Infinitiv
| — | öfvas |
Presens
| jag | öfvas |
| du | öfvas |
| han / hon / den / det | öfvas |
| vi | öfvas |
| ni | öfvas |
| de | öfvas |
Preteritum
| jag | öfvades |
| du | öfvades |
| han / hon / den / det | öfvades |
| vi | öfvades |
| ni | öfvades |
| de | öfvades |
Supinum
| jag | öfvats |
| du | öfvats |
| han / hon / den / det | öfvats |
| vi | öfvats |
| ni | öfvats |
| de | öfvats |