Conjugation of åvila
to lie with, to rest with (of responsibility or the like) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | åvila |
Presens
| jag | åvilar |
| du | åvilar |
| han / hon / den / det | åvilar |
| vi | åvilar |
| ni | åvilar |
| de | åvilar |
Preteritum
| jag | åvilade |
| du | åvilade |
| han / hon / den / det | åvilade |
| vi | åvilade |
| ni | åvilade |
| de | åvilade |
Supinum
| jag | åvilat |
| du | åvilat |
| han / hon / den / det | åvilat |
| vi | åvilat |
| ni | åvilat |
| de | åvilat |
Imperativ
| — | åvila |
Passiv
Infinitiv
| — | åvilas |
Presens
| jag | åvilas |
| du | åvilas |
| han / hon / den / det | åvilas |
| vi | åvilas |
| ni | åvilas |
| de | åvilas |
Preteritum
| jag | åvilades |
| du | åvilades |
| han / hon / den / det | åvilades |
| vi | åvilades |
| ni | åvilades |
| de | åvilades |
Supinum
| jag | åvilats |
| du | åvilats |
| han / hon / den / det | åvilats |
| vi | åvilats |
| ni | åvilats |
| de | åvilats |