Conjugation of åtrå
to desire, to crave, to covet Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | åtrå |
Presens
| jag | åtrår |
| du | åtrår |
| han / hon / den / det | åtrår |
| vi | åtrår |
| ni | åtrår |
| de | åtrår |
Preteritum
| jag | åtrådde |
| du | åtrådde |
| han / hon / den / det | åtrådde |
| vi | åtrådde |
| ni | åtrådde |
| de | åtrådde |
Supinum
| jag | åtrått |
| du | åtrått |
| han / hon / den / det | åtrått |
| vi | åtrått |
| ni | åtrått |
| de | åtrått |
Imperativ
| — | åtrå |
Passiv
Infinitiv
| — | åtrås |
Presens
| jag | åtrås |
| du | åtrås |
| han / hon / den / det | åtrås |
| vi | åtrås |
| ni | åtrås |
| de | åtrås |
Preteritum
| jag | åtråddes |
| du | åtråddes |
| han / hon / den / det | åtråddes |
| vi | åtråddes |
| ni | åtråddes |
| de | åtråddes |
Supinum
| jag | åtråtts |
| du | åtråtts |
| han / hon / den / det | åtråtts |
| vi | åtråtts |
| ni | åtråtts |
| de | åtråtts |