Conjugation of åtfölja
to follow (someone/something); to go together with something Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | åtfölja |
Presens
| jag | åtföljer |
| du | åtföljer |
| han / hon / den / det | åtföljer |
| vi | åtföljer |
| ni | åtföljer |
| de | åtföljer |
Preteritum
| jag | åtföljde |
| du | åtföljde |
| han / hon / den / det | åtföljde |
| vi | åtföljde |
| ni | åtföljde |
| de | åtföljde |
Supinum
| jag | åtföljt |
| du | åtföljt |
| han / hon / den / det | åtföljt |
| vi | åtföljt |
| ni | åtföljt |
| de | åtföljt |
Imperativ
| — | åtfölj |
Passiv
Infinitiv
| — | åtföljas |
Presens
| jag | åtföljs |
| du | åtföljs |
| han / hon / den / det | åtföljs |
| vi | åtföljs |
| ni | åtföljs |
| de | åtföljs |
Preteritum
| jag | åtföljdes |
| du | åtföljdes |
| han / hon / den / det | åtföljdes |
| vi | åtföljdes |
| ni | åtföljdes |
| de | åtföljdes |
Supinum
| jag | åtföljts |
| du | åtföljts |
| han / hon / den / det | åtföljts |
| vi | åtföljts |
| ni | åtföljts |
| de | åtföljts |