Conjugation of återupprätta
to restore, to re-establish (something that has been lost or gone away) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | återupprätta |
Presens
| jag | återupprättar |
| du | återupprättar |
| han / hon / den / det | återupprättar |
| vi | återupprättar |
| ni | återupprättar |
| de | återupprättar |
Preteritum
| jag | återupprättade |
| du | återupprättade |
| han / hon / den / det | återupprättade |
| vi | återupprättade |
| ni | återupprättade |
| de | återupprättade |
Supinum
| jag | återupprättat |
| du | återupprättat |
| han / hon / den / det | återupprättat |
| vi | återupprättat |
| ni | återupprättat |
| de | återupprättat |
Imperativ
| — | återupprätta |
Passiv
Infinitiv
| — | återupprättas |
Presens
| jag | återupprättas |
| du | återupprättas |
| han / hon / den / det | återupprättas |
| vi | återupprättas |
| ni | återupprättas |
| de | återupprättas |
Preteritum
| jag | återupprättades |
| du | återupprättades |
| han / hon / den / det | återupprättades |
| vi | återupprättades |
| ni | återupprättades |
| de | återupprättades |
Supinum
| jag | återupprättats |
| du | återupprättats |
| han / hon / den / det | återupprättats |
| vi | återupprättats |
| ni | återupprättats |
| de | återupprättats |