Conjugation of återskalla
resound, reverberate Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | återskalla |
Presens
| jag | återskallar |
| du | återskallar |
| han / hon / den / det | återskallar |
| vi | återskallar |
| ni | återskallar |
| de | återskallar |
Preteritum
| jag | återskallade |
| du | återskallade |
| han / hon / den / det | återskallade |
| vi | återskallade |
| ni | återskallade |
| de | återskallade |
Supinum
| jag | återskallat |
| du | återskallat |
| han / hon / den / det | återskallat |
| vi | återskallat |
| ni | återskallat |
| de | återskallat |
Imperativ
| — | återskalla |