Conjugation of återklinga
resound (produce a sound through resonance or echo) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | återklinga |
Presens
| jag | återklingar |
| du | återklingar |
| han / hon / den / det | återklingar |
| vi | återklingar |
| ni | återklingar |
| de | återklingar |
Preteritum
| jag | återklingade |
| du | återklingade |
| han / hon / den / det | återklingade |
| vi | återklingade |
| ni | återklingade |
| de | återklingade |
Supinum
| jag | återklingat |
| du | återklingat |
| han / hon / den / det | återklingat |
| vi | återklingat |
| ni | återklingat |
| de | återklingat |
Imperativ
| — | återklinga |