Conjugation of återhålla
to restrain, to hold back Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | återhålla |
Presens
| jag | återhåller |
| du | återhåller |
| han / hon / den / det | återhåller |
| vi | återhåller |
| ni | återhåller |
| de | återhåller |
Preteritum
| jag | återhöll |
| du | återhöll |
| han / hon / den / det | återhöll |
| vi | återhöll |
| ni | återhöll |
| de | återhöll |
Supinum
| jag | återhållit |
| du | återhållit |
| han / hon / den / det | återhållit |
| vi | återhållit |
| ni | återhållit |
| de | återhållit |
Imperativ
| — | återhåll |
Passiv
Infinitiv
| — | återhållas |
Presens
| jag | återhålls |
| du | återhålls |
| han / hon / den / det | återhålls |
| vi | återhålls |
| ni | återhålls |
| de | återhålls |
Preteritum
| jag | återhölls |
| du | återhölls |
| han / hon / den / det | återhölls |
| vi | återhölls |
| ni | återhölls |
| de | återhölls |
Supinum
| jag | återhållits |
| du | återhållits |
| han / hon / den / det | återhållits |
| vi | återhållits |
| ni | återhållits |
| de | återhållits |