Conjugation of återfinna
to refind, to find (something that was lost) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | återfinna |
Presens
| jag | återfinner |
| du | återfinner |
| han / hon / den / det | återfinner |
| vi | återfinner |
| ni | återfinner |
| de | återfinner |
Preteritum
| jag | återfann |
| du | återfann |
| han / hon / den / det | återfann |
| vi | återfann |
| ni | återfann |
| de | återfann |
Supinum
| jag | återfunnit |
| du | återfunnit |
| han / hon / den / det | återfunnit |
| vi | återfunnit |
| ni | återfunnit |
| de | återfunnit |
Imperativ
| — | återfinn |
Passiv
Infinitiv
| — | återfinnas |
Presens
| jag | återfinns |
| du | återfinns |
| han / hon / den / det | återfinns |
| vi | återfinns |
| ni | återfinns |
| de | återfinns |
Preteritum
| jag | återfanns |
| du | återfanns |
| han / hon / den / det | återfanns |
| vi | återfanns |
| ni | återfanns |
| de | återfanns |
Supinum
| jag | återfunnits |
| du | återfunnits |
| han / hon / den / det | återfunnits |
| vi | återfunnits |
| ni | återfunnits |
| de | återfunnits |