Conjugation of åtala
to charge, to prosecute, to indict Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | åtala |
Presens
| jag | åtalar |
| du | åtalar |
| han / hon / den / det | åtalar |
| vi | åtalar |
| ni | åtalar |
| de | åtalar |
Preteritum
| jag | åtalade |
| du | åtalade |
| han / hon / den / det | åtalade |
| vi | åtalade |
| ni | åtalade |
| de | åtalade |
Supinum
| jag | åtalat |
| du | åtalat |
| han / hon / den / det | åtalat |
| vi | åtalat |
| ni | åtalat |
| de | åtalat |
Imperativ
| — | åtala |
Passiv
Infinitiv
| — | åtalas |
Presens
| jag | åtalas |
| du | åtalas |
| han / hon / den / det | åtalas |
| vi | åtalas |
| ni | åtalas |
| de | åtalas |
Preteritum
| jag | åtalades |
| du | åtalades |
| han / hon / den / det | åtalades |
| vi | åtalades |
| ni | åtalades |
| de | åtalades |
Supinum
| jag | åtalats |
| du | åtalats |
| han / hon / den / det | åtalats |
| vi | åtalats |
| ni | åtalats |
| de | åtalats |