Conjugation of åklaga
to prosecute Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | åklaga |
Presens
| jag | åklagar |
| du | åklagar |
| han / hon / den / det | åklagar |
| vi | åklagar |
| ni | åklagar |
| de | åklagar |
Preteritum
| jag | åklagade |
| du | åklagade |
| han / hon / den / det | åklagade |
| vi | åklagade |
| ni | åklagade |
| de | åklagade |
Supinum
| jag | åklagat |
| du | åklagat |
| han / hon / den / det | åklagat |
| vi | åklagat |
| ni | åklagat |
| de | åklagat |
Imperativ
| — | åklaga |
Passiv
Infinitiv
| — | åklagas |
Presens
| jag | åklagas |
| du | åklagas |
| han / hon / den / det | åklagas |
| vi | åklagas |
| ni | åklagas |
| de | åklagas |
Preteritum
| jag | åklagades |
| du | åklagades |
| han / hon / den / det | åklagades |
| vi | åklagades |
| ni | åklagades |
| de | åklagades |
Supinum
| jag | åklagats |
| du | åklagats |
| han / hon / den / det | åklagats |
| vi | åklagats |
| ni | åklagats |
| de | åklagats |