Conjugation of ärva
to inherit Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | ärva |
Presens
| jag | ärver |
| du | ärver |
| han / hon / den / det | ärver |
| vi | ärver |
| ni | ärver |
| de | ärver |
Preteritum
| jag | ärvde |
| du | ärvde |
| han / hon / den / det | ärvde |
| vi | ärvde |
| ni | ärvde |
| de | ärvde |
Supinum
| jag | ärvt |
| du | ärvt |
| han / hon / den / det | ärvt |
| vi | ärvt |
| ni | ärvt |
| de | ärvt |
Imperativ
| — | ärv |
Passiv
Infinitiv
| — | ärvas |
Presens
| jag | ärvs |
| du | ärvs |
| han / hon / den / det | ärvs |
| vi | ärvs |
| ni | ärvs |
| de | ärvs |
Preteritum
| jag | ärvdes |
| du | ärvdes |
| han / hon / den / det | ärvdes |
| vi | ärvdes |
| ni | ärvdes |
| de | ärvdes |
Supinum
| jag | ärvts |
| du | ärvts |
| han / hon / den / det | ärvts |
| vi | ärvts |
| ni | ärvts |
| de | ärvts |