Conjugation of ärna
to intend Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | ärna |
Presens
| jag | ärnar |
| du | ärnar |
| han / hon / den / det | ärnar |
| vi | ärnar |
| ni | ärnar |
| de | ärnar |
Preteritum
| jag | ärnade |
| du | ärnade |
| han / hon / den / det | ärnade |
| vi | ärnade |
| ni | ärnade |
| de | ärnade |
Supinum
| jag | ärnat |
| du | ärnat |
| han / hon / den / det | ärnat |
| vi | ärnat |
| ni | ärnat |
| de | ärnat |
Imperativ
| — | ärna |
Passiv
Infinitiv
| — | ärnas |
Presens
| jag | ärnas |
| du | ärnas |
| han / hon / den / det | ärnas |
| vi | ärnas |
| ni | ärnas |
| de | ärnas |
Preteritum
| jag | ärnades |
| du | ärnades |
| han / hon / den / det | ärnades |
| vi | ärnades |
| ni | ärnades |
| de | ärnades |
Supinum
| jag | ärnats |
| du | ärnats |
| han / hon / den / det | ärnats |
| vi | ärnats |
| ni | ärnats |
| de | ärnats |