Conjugation of ämna
to intend to, to purpose Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | ämna |
Presens
| jag | ämnar |
| du | ämnar |
| han / hon / den / det | ämnar |
| vi | ämnar |
| ni | ämnar |
| de | ämnar |
Preteritum
| jag | ämnade |
| du | ämnade |
| han / hon / den / det | ämnade |
| vi | ämnade |
| ni | ämnade |
| de | ämnade |
Supinum
| jag | ämnat |
| du | ämnat |
| han / hon / den / det | ämnat |
| vi | ämnat |
| ni | ämnat |
| de | ämnat |
Imperativ
| — | ämna |
Passiv
Infinitiv
| — | ämnas |
Presens
| jag | ämnas |
| du | ämnas |
| han / hon / den / det | ämnas |
| vi | ämnas |
| ni | ämnas |
| de | ämnas |
Preteritum
| jag | ämnades |
| du | ämnades |
| han / hon / den / det | ämnades |
| vi | ämnades |
| ni | ämnades |
| de | ämnades |
Supinum
| jag | ämnats |
| du | ämnats |
| han / hon / den / det | ämnats |
| vi | ämnats |
| ni | ämnats |
| de | ämnats |