Conjugation of skvatte
to trip, fall Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | skvatte |
Præsens
| jeg | skvatter |
| du | skvatter |
| han / hun / den / det | skvatter |
| vi | skvatter |
| I | skvatter |
| de | skvatter |
Præteritum
| jeg | skvattede |
| du | skvattede |
| han / hun / den / det | skvattede |
| vi | skvattede |
| I | skvattede |
| de | skvattede |
Perfektum
| — | er skvattet |
Imperativ
| — | skvat |
Perfektum participium
| — | skvattet |
Præsens participium
| — | skvattende |