Conjugation of omstøde
to overrule, reverse Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | omstøde |
Præsens
| jeg | omstøder |
| du | omstøder |
| han / hun / den / det | omstøder |
| vi | omstøder |
| I | omstøder |
| de | omstøder |
Præteritum
| jeg | omstødte |
| du | omstødte |
| han / hun / den / det | omstødte |
| vi | omstødte |
| I | omstødte |
| de | omstødte |
Perfektum
| — | er omstødt |
Imperativ
| — | omstød |
Perfektum participium
| — | omstødt |
Præsens participium
| — | omstødende |
Passiv
Infinitiv
| — | omstødes |
Præsens
| jeg | omstødes |
| du | omstødes |
| han / hun / den / det | omstødes |
| vi | omstødes |
| I | omstødes |
| de | omstødes |
Præteritum
| jeg | omstødtes |
| du | omstødtes |
| han / hun / den / det | omstødtes |
| vi | omstødtes |
| I | omstødtes |
| de | omstødtes |