Conjugation of gå på grund
to fail; to lose Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | gå på grund |
Præsens
| jeg | går på grund |
| du | går på grund |
| han / hun / den / det | går på grund |
| vi | går på grund |
| I | går på grund |
| de | går på grund |
Præteritum
| jeg | gik på grund |
| du | gik på grund |
| han / hun / den / det | gik på grund |
| vi | gik på grund |
| I | gik på grund |
| de | gik på grund |
Perfektum
| — | er gået på grund |
Imperativ
| — | gå på grund |
Perfektum participium
| — | gået på grund |