Conjugation of fortvivle
to despair Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | fortvivle |
Præsens
| jeg | fortvivler |
| du | fortvivler |
| han / hun / den / det | fortvivler |
| vi | fortvivler |
| I | fortvivler |
| de | fortvivler |
Præteritum
| jeg | fortvivlede |
| du | fortvivlede |
| han / hun / den / det | fortvivlede |
| vi | fortvivlede |
| I | fortvivlede |
| de | fortvivlede |
Perfektum
| — | har fortvivlet |
Imperativ
| — | fortvivl |
Perfektum participium
| — | fortvivlet |
Præsens participium
| — | fortvivlende |
Passiv
Infinitiv
| — | fortvivles |
Præsens
| jeg | fortvivles |
| du | fortvivles |
| han / hun / den / det | fortvivles |
| vi | fortvivles |
| I | fortvivles |
| de | fortvivles |
Præteritum
| jeg | fortvivledes |
| du | fortvivledes |
| han / hun / den / det | fortvivledes |
| vi | fortvivledes |
| I | fortvivledes |
| de | fortvivledes |