Conjugation of affinde
to resign oneself, come to terms with, accept Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | affinde |
Præsens
| jeg | affinder |
| du | affinder |
| han / hun / den / det | affinder |
| vi | affinder |
| I | affinder |
| de | affinder |
Præteritum
| jeg | affandt |
| du | affandt |
| han / hun / den / det | affandt |
| vi | affandt |
| I | affandt |
| de | affandt |
Perfektum
| — | har affundet |
Imperativ
| — | affind |
Perfektum participium
| — | affundet |